Blogginlägg kommer ut en gång i veckan

Blogginläggen kommer att komma ut en gång i veckan för en tid! Om varför det kommer att komma ut så sällan kommer jag att berätta mer om i nästa inlägg. Förr har jag försökt att skriva inlägg måndag till torsdag. Och nu för en tid kommer det alltså att bli en gång i veckan.

Vad skall du göra i helgen? Skall du åka iväg någonstans? Berätta gärna vad just du skall göra för något?

Idag skall jag åka iväg tillsammans med yngsta dottern och titta på bio. Det var dottern som frågade om jag ville följa med. Självklart svarade jag! Det är härligt att få en stund med dottern och se på en film i biografen Nordisk Film här i Uppsala.

Själv skall jag åka iväg på en liten utflykt med min käre man på lördagen. Dottern skall vara med och arrangera en agilitytävling. En utflykt som kommer ge så mycket härligheter. Och vet du? Ännu är det en hemlis 🙂

Nästkommande vecka finns min man hemma och vi kommer att umgås och ha supertrevligt ihop!

Utöver min kommande helg så har jag just nu skickat iväg min skrivläxa till kursledaren. Denna gång handlade om sonett eller fri vers. Det blev en poesi i sonett som jag aldrig har gjort tidigare. Ovan att utöva detta, tittar jag i boken om hur övningarna skall gå till. Jag är säkert helt fel ute i hur man gör sonett, men vad gör det?!

Sonetten berörde mig när jag läste upp den för mig själv trots att jag aldrig hade gjort något liknande.

Här är min sonett utan bedömning ännu:

Sonetten

Den moderliga kärleken, var finns du?

Ömhet så törstande porlar i mitt inre

Saknaden finns här och nu

Tomheten blir större och inte mindre?

 

Mitt inre barn som söker

Gråter i tystnadens vrå

En moderlig beröring försöker

Det är inte lätt att tassa på tå

 

Att göra det bästa är nog

Även om det inte räckte

var det orden som tog

 

En tår i ögonvrån kommer upp

så borde det funnit

redan då en hjälpgrupp

Sonetten är skriven av mig Tina.

Jag kom på efteråt när jag hade skrivit sonetten att idag är det Internationella Kvinnodagen! Jag som hade skrivit om moder och barn! Så sammanträffande 🙂 <3

 

 

En känsla

En känsla infinner sig hos mig och den är tydlig. Känsla av ett visst motstånd. Det gör att allt blir lite extra energipåverkan hos mig. Jag funderar på hur jag skall göra för att få den där känslan att försvinna. Samtidigt känns det som jag gör våld på mig själv. Ja Ni vet, när jag nu känner ett större motstånd till en sak och så gör jag det en då. Alltså mot min inre vilja och min inre känsla. Det känns som jag sviker mig själv och jag vet att jag har inget val. Någonstans däruppe ber jag om mirakel eller i vilket fall som helst en lättare känsla som flödar friare.

Så till det jag nu känner får mig att fundera vidare på varför i hela friden gör jag det val jag gör. En anledning kan vara för att jag bör utvecklas, men också kan det vara så enkelt att jag trodde att de var något helt annat än vad det var. Så hur kan jag då gå vidare, för att kliva av just nu går inte. Jag bör (behöver) finna en bättre känsla och förhållningssätt i detta. För att skapa en bättre feeling på något sätt. Så nu behöver jag finna goda råd och tips på hur jag skall få detta att fungera bättre i dessa veckor så att saker och ting blir roligare. Jag får helt enkelt belöna mig för varje sak jag gjort som känts extra motsträvigt och jobbigt. Belöningar som att ge mig  egen tid, en film att se, gott te, rita och/eller måla. Något som gör detta till något bättre 😀

Just nu har jag lämnat in uppgiften och jag håller för ögonen med en känsla som jag vill ruska av mig, att jag blir sågad i min text. Hoppas innerligt att jag har fel. Jag är ju en högkänslig person och känner av stämningar omkring mig så väl nära mig som via datorn. Oftast har jag rätt om min egna känsla, men det har hänt faktiskt att jag också har  haft fel i detta.

Ute faller snön ner, flingorna dalar ner i mängder och jag hoppas någonstans att det inte blir allt för mycket snö därute. Men det gör ju i och för sig ingenting för mig då jag skall lära mig mera om SEO, vilket glädjer mig extra 😀

Allt gott,

Tina

Måndag och ny kurs startar idag

Måndag morgon skulle jag inte kunna påstå, snarare kväll. Idag är det en ny dag på denna vecka samt så startar en ny skrivarkurs igång.

Den tidigare skrivarkursens upplägg passade mig perfekt då den lades upp med en uppgift/övning i början på veckan och sedan hade jag på mig en vecka innan det skulle vara inlämnad. Uppgifterna skrevs till min mejl, jag gjorde uppgiften och sände den tillbaka till kursläraren.

Denna skrivarkurs startar idag där vi har en helt ny mejl, classroom i google och där jag nyss fått uppgiften. Uppgiften blev flödesskrivning i 3 minuter i minst 5 dagar per vecka till kursens slut. Så detta flödesskrivning skall flöda fram varje dag i 15 veckor. Själva flödesskrivningen skall inte lämnas in. I den här kursen har vi två böcker som kursläraren själv har skrivit. Dessa böcker skall vara till hjälp i de olika modulerna som vi skall gå igenom. Uppgifterna som lämnas in, frågor och uppgifter skrivs i classroom. En helt annan skrivarkurs.

Utöver detta så fick jag tillbaka min bok i brevlådan i fredags. Yippie! Jag blev spänd i kroppen, nervös att jag knappt vågade kika in i kuvertet om hur mycket synpunkter som hade kommit gällande min text. Jag hade ju nyss fått hört av den första personen som hade granskade den att det var skrivet med blyerts de synpunkter personen hade i min text. Den andre personen som skulle granska min text efter julen och framåt till nu, skrev ett bifogande brev som låg med i kuvertet. Där stod det följande:

“Hej Tina

Jag måste tyvärr avstå från granskningen av din fina skrift. Om jag skall granska den måste det ske när det finns tidsutrymme. Tyvärr är jag just nu mitt uppe i min forskning som jag ägnar all min tid så jag har inte utrymme till ytterligare en uppgift (ska ha en examen i februari), Överläkare.”

Först blev jag lite ledsen över att personen inte kunnat ge mig min bok tidigare om den personen visste att tid inte fanns. Sedan omvandlade jag detta till att personen ville verkligen få till sig tid för att granska min text i min bok. När jag nu skrev och funderade hur det gick med min bok så kände väl personen att det blev prioriterat. Det som har granskat min bok är ju yrkesverksamma personer som inte på något sätt sagt till om att få läsa min bok. Utan dom har vänligt tagit emot min bok, läst den och gillat den.

När jag sedan öppnade min bok för att läsa det synpunkter som var skrivet i blyerts så hade jag räknat med en hård sågning. Där det skulle vara överstryket i texten med många synpunkter. Men till min stora glädje så fanns där endast ett fåtal synpunkter som behövde ändras. Gissa så glad jag blev!

Det jag har märkt när jag skrivit boken, både vid första tillfället, andra tillfället och så vidare så har jag märkt hur jag tillsammans med boken känt en mognad till orden i boken. Jag som först var så ivrig att skriva ner och kände mig överlycklig, känner nu istället en lugnare och mognare känsla med textens innehåll. Vill jag ha mera text i min bok? Vill jag omformulera min text på något sätt för att förbättra? Jag granskar min bok på ett helt annat sätt än vid första början. Det är väl som att lära sig cykla tänker jag. I början är en överförtjust i bedriften att verkligen kunna cykla. Sedan när en kan cykla så lär en sig att njuta av sin cykling och hur det kan göras på utan ansträngning. Så ser jag nog mitt bokskrivande just nu. Min bok blir likt ett skötebarn som jag vårdar på bästa sätt för att göra texten, bilderna och figurerna så bra det bara går ur mitt synsätt men också ur andras synsätt. För hur den är så är ju min bok som delvis är en faktabok, handlingsbok och även stöttande bok något som andra skall läsa och köpa.

Jag har ju alltid varit den där personen som gärna vill hjälpa andra människor genom mina ord, fotografier och målningar.

Imorgon blir det flödesskrivning igen och jag tar den nog på morgonen 🙂

Jag kommer även att påbörja min ändring i min bok imorgon igen. Inget skall förhasta fram utan jag vill skriva, känna efter om det är bra, fylla ut, lägga till sidor och ändra det som jag fått synpunkter på. Detta gör jag inte på en dag utan det kommer att ta mitt fokus och min tid framöver i några veckor. Jag kommer att återkomma om min fortsatta skrivarprocess såväl i kursen som med min bok.

Ikväll bär det nog av till rallylydnaden med vår hund Charlie <3 Även detta kör igång ikväll. Varje måndagskväll åker jag cirka 11,5 mil tur och retur med min hund för att träna rallylydnad i en tid som är 20.00-22.00 vilket betyder att jag är hemma cirka 23.00 på kvällen.

En skön känsla

Här om dagen åkte vi iväg, ut på landet mot kusten till. Det hade fallit mera snö vid kusten än inåt landet där jag bor. Jag fångades genast av det vackra som naturen gav mig med snötäckta granar och hus.

Hela mitt inre bubblade av glädje och jag fick liksom inte nog av det vackra! Jag tog många bilder med mobilen då digitalkameran blev kvar hemma.

Visst känns bilden ovan lite majestätisk? Träden står som väggar längs sidorna och ramar in vägen som känns snarare som en stig. Vi är ensamma på vägen med vår bil vilket känns skönt en förmiddag som denna.

Ännu ett vackert ställe trots att jag åkte med i bilen.

På vägen hem stannade vi till och åter igen fångades jag av de vackra som naturen skapar åt oss tillsammans med rätt ljus i rätt form, som denna lykta. Så stämningsfullt, eller hur?!

Och idag får vi iväg igen, ut på äventyr. Precis när vi är framme så börjar dimman att lägga sig som ett täcke över det svenska landskapet, vår vinterklädda natur. Solen lyste så vackert, dimman infann sig och naturen bjöd på sitt bästa som alltid.

Vi skulle ju bara promenera för en liten stund. Jag kunde inte låta bli att se det vackra och fiskade upp min mobil ur fickan och tog denna bild. För mig är bilden ovan så otroligt vacker! 😍

Hemma står min digitalkamera och väntar på mig med det nya stativet. Ett kamerastativ som jag fick i julklapp! Så otroligt glad jag blev att jag fick detta stativ. Nu skall jag träna mera på att fotografera med stativ och med min digitalkamera.

Så här ser mitt fina kamerastativ ut:

Och idag kom även mitt intyg att jag har gått distanskursen Skriv och Fotografera för läraren Mickan Thor på Ädelfors folkhögskola. Tack Mickan för det du har lärt mig!

Här är några bilder på mitt intyg:

Snart börjar jag en ny distanskurs och även då lär jag säkert få lära mig massor av nya saker i det kreativa skrivandet.

Önskar Er fina stunder!

Det är fullt upp nu

Det är fullt upp nu med kurser, skrivandet samt att hålla kurs. Just den här veckan och förra veckan drog det ihop sig med en hel del uppgifter i skolarbetet.

På något sätt känns det kul, att få utvecklas och lära sig en hel del saker samtidigt är det mycket att ta in. Jag övar och lär mig i skolans uppgifter.

När det blir så här att min chef inte kan finnas tillgänglig och kursdeltagarna som kommer på lördag har ännu inte betalt in till mig, så gäller det att prioritera vad som är viktigast just nu.

Utifrån min prioritering så känns det mycket bättre och fokuserat. Det blir på något sätt lättare att se vad som bör göras och jag får saker uträttat.

Hur gör du när det rör ihop sig och allt som skall göras över tid blir helt plötsligt på en vecka?

Personligen känner jag mig rätt tom invärtes. Någonstans inom mig känner jag mig glad och lycklig för det jag gör trots allt. Visst är det en konstig känsla att ha!

Jag har fått feedback på min första novell och tänk vad ord kan visa mellan raderna. Dessutom så lär jag mig mer om min system kamera och dess inställningar. Jag är ju mer en sådan person som gillar det jag ser och trycker av för att fånga det jag känner inom mig.

Så hur utvecklas jag då i detta i mitt egna personliga utveckling? Jag lär mig att se hur andra kan se mig i min skrift, lär mig själv hur jag kan utvecklas.Visst känns det när jag får kritik, då jag skall utvecklas. Att få glada tillrop är ju trevligt för stunden, men jag utvecklas ju inte av det. Det är ju den konstruktiva kritiken som får mig att utvecklas.

Inläggen här på bloggen blir förmodligen inte varje dag just nu i denna stund av intensitet.

Skriver och skriver samt lär mig massor

Startade morgonen en stund med min man. Bara vi två i morgongryningen.

När han sedan åkte iväg så började jag slutföra min uppgift jag hade att göra. Jag sätter mig i min skrivarhörna, låter kaffet finns i min kopp som jag sippar ifrån. En behaglig känsla av lugn och fokuserad infinner sig hos mig och den kreativa känslan ökar.

Nu är uppgiften klar och ivägskickad, vilket gör att jag kan fokusera mera på min egna bokskrivande. Imorgon eftermiddag så blir det en träff där vi skall redovisa hur långt vi har kommit i våra bokprojekt. Jag har skrivit förorden och  rubrikerna till de innehåll jag skall nu fylla. En ny värld som jag tidigare skummade igenom men som jag nu gör en djupdykning i, där jag lär mig massor om hur allt går till om att skriva en bok.

Mina val i hur jag vill ha det, både när jag skriver för stunden, till de val jag vill göra hur boken/ häftet skall se ut.

Har du tänkt på hur ordens betydelse kan tolkas och se ut? Jag menar att vi ofta skriver ord för vårat inre uttryck, men vart kommer vårt inre uttryck? Kommer våra inre uttryck från hjärtat eller från hjärnan? Att vi dessutom när vi skriver ger olika betydelse i det vi skriver. Visst är det intressant?!

Som till exempel när jag skriver bok/ häfte, jag har alltså givit mer plats åt bok och mindre plats åt häftet, då jag placerar detta ordet bok först innan häftet kommer.

Ordet man skrivs ofta istället för att skriva Jag, Vi och Ni, som till exempel man borde göra så. Man tycker att det vore riktigt. Det vi gör är att vi förstärker ordet som egentligen är opersonligt och även i maskulin form.

Jag märker och känner genom orden.

Jag önskar dig en fin onsdag ?