Helt plötsligt….

Helt plötsligt tar allt emot vad gäller skrivande här på bloggen! Och det är väldigt konstigt med tanke på att jag älskar att få skriva och dela med mig av min kunskap till Er läsare.

Mycket har hänt det senaste veckan. Både bra och mindre bra. Det har gjort att jag har reflekterat och vänt ut och in på mina inre stenar. För att utvecklas och inspireras till att göra något så följer det sig automatiskt att det som får mig att inspireras skall vara bra. Så passa bra att jag känner motivation till det jag gör.

Skrivarkursen känns mindre bra, där en deltagare framhålls framför andra. Förmodligen som något positivt och föredömligt för hur man kan göra saker på ett bra sätt. Ändå blir det att man urskiljer agnarna från vetet. Förra skrivarkursen var så mycket bättre! Där fick jag massor av inspiration och motivation. Skrivarkursens lärare ger positiva feedback men vill ju så klart att jag skall utvecklas och lära mig “tänka” rätt och göra rätt, vilket blir en förklaring av de uppgifter jag gör. Ändå känner jag att jag lär mig något om hur saker och ting skall vara och inte vara, så som jag tycker. Det ger mig bredare kunskap för jag tar till mig detta och lär mig mera. Men min inspiration och entusiasm är som bortblåst i detta.

Sedan vet jag inte hur jag känner för bloggportalen här. Jag upplever att jag inte får veta vad som sker i bloggportalen. Tanken var väl ändå att bloggportalen skulle ge oss gemenskap och sammanhållning. Ändå får jag en känsla av förändring! Som den känsloperson jag är så går jag alltid på min magkänsla och följer den intuitivt. Tack vare att jag har frågat så har jag fått svar vilket jag är tacksam för, men jag kan tycka att viss form av information bör ges till oss som finns i denna bloggportal. Och andra sidan så finns ju WordPress i egen regi som jag kan använda mig av om jag vill kliva av denna bloggportal. Tål att tänkas på.

Så helt plötsligt sker förändringar på insidan av mitt inre. Jag skalar av, värderar och funderar om vilka syften det finns och om allt bör följas?! Jag känner ännu mera att jag vill stå i min egna kraft, där jag är jag inifrån och ut. Det är viktigt att våga vara sig själv och att vara äkta i det man gör!

Jag har anpassat mig i många år och till viss del blivit medberoende som jag dessvärre inte kan gå in på. Men det har öppnat upp mina ögon mera för vem jag är och hur det kommer sig att jag har anpassat mig. Det har funnits stunder i livet då jag hela tiden varit den där omformbar och anpassningbar där jag tassat lite på tå för att inte vara jag. Det gör mig ledsen invärtes att inte få vara, bli sedd och få vara den form jag vill vara. Vill jag vara fyrkantig en dag eller två med den form som då är, så är det det som gäller. Men det här anpassande för att vara tillags för att platsa in i andras sammanhang är inte bra för någon. De andra vet inte vad jag tycker och vad jag står för, vilket gör allt betydligt tydligare och klarare att förhålla sig till. Samtidigt så blir det ju inte lika enkelt med mig om jag inte längre anpassar mig och de andra får acceptera den jag är. Det är alltid lätt att ha en foglig hund som gör det du ber om, men desto jobbigare om den ställer krav och ifrågasätter eller hur? Så är det ju för oss människor också.

 

Helt plötsligt känns det som att kliva ur garderoben och våga ta ställning till vem jag är. Även om jag älskar människor, djur och natur och att få vara kreativ som den känslomänniska jag är.

Så ett steg i taget, en fot före den andre…. steg för steg kommer jag framåt och med det växer också den tydlighet jag vill ha i mitt liv men också det jag skriver här.

Det är så otroligt mysigt då jag har blivit mormor. Det känns jättekonstigt att säga att jag har blivit mormor. Den känslan, stunden och ögonblicken jag är med min dotter och barnbarnet förblir mitt innersta. Inget jag kommer att publicera och skriva om i sociala medier. Det är mitt hjärta och jag vill ha det så!

 

Så plötsligt så händer det massor i mitt liv och just detta blogginlägget var nödvändigt att skriva där jag helt plötsligt blev fokus på ställningstagande, skala av, renodla och göra precis det som känns rätt i mitt hjärta.

 

Jag vill önska dig en fin måndag och en fin vecka! Var rädd om dig <3

Livsstilsinspiratören Tina

Livsstilsinspiratören Tina, det är jag det 🙂

Hur kommer det sig då att jag gillar detta med livsstil och att inspirera andra människor?

Själv har jag gått igenom mobbing, fysisk våld på mig, sexuellt ofredanden, glädje, djur och natur och en hel del rara människor. Det var djuren som fick mig på fötter och fick mig att se det där viktiga och att vara behövd. En villkorslös kärlek!

Naturen gav mig läkning under alla dess otaliga promenader jag gjort med andras hundar när jag själv inte kunnat äga någon hund. Stillheten och värmen hos kor och hästar samt katter har stärkt min självkänsla när övergivenheten funnits där. Min första ägda hund blev en stor pudel 1983 och efter det har hundar och katt funnits i mitt liv, samt andra djur också.

Det arbeten jag har haft och som gjort att jag gillar människor, personlig service, kundservice och omvårdnad började med frisöryrket. Åh vad jag älskade att få skapa frisyrer och göra människor glada! När kroppen sa ifrån och jag blev tvungen att tänka om i livets arbete, så valde jag först som försäljare på Systembolaget. Ja det var då när det inte fanns någon “ta själv-plock” utan där kunderna fick stå i kö och få flaskorna levererade över disk.

Sedan blev det vården, så väl högt som lågt. Det blev landstinget och det blev kommunalt. Jag jobbade med människor i respirator och som kippade efter luft, tog hand om nyfödda barn och blivande föräldrar vid förlossningen, fanns till vid livets slut när döden kom i antågande. Jag har stått vid britsen och gjort HLR- Hjärt och Lungräddning på akutrummet vid hjärtstopp. Jag har funnits där när anhöriga har tagit farväl till sina nära och kära i sorgens närvaro. Jag har stöttat och kramats i närvaro, för att jag ser varje individ- så väl som sjuk som de som varit anhöriga. Jag har även peppat och givit glada tillrop som livat upp dagen för arbetskamrater som patienter som blivande föräldrar.

Så när jag har sett allt detta, funnits där genom födelse till döden. Det plötsliga till det som sker naturligt, har givit mig en erfarenhet om livet och dess skörhet. Vikten av att fånga stunder, se varandra och framför allt ta till vara på sig själv. Leva det liv som jag och du önskar.

När jag nu bär på denna kunskap som jag gör, så vill jag så klart dela med mig till dig för att inspirera dig till din egna goa härliga livsstil!

Då jag gillar verkligen personlig utveckling och kunskap även i andra former så har jag utbildat mig till Certifierad ACT- och KBT Coach för att bättra på min kunskap om beteende, människor och acceptansen när livet känns trassligt.

Känslan finns där än idag, när jag är en del av att rädda liv i någon form på människor, allt från hjärtkompressioner till samtal.

Det har gjort till den jag är- en Livsstilsinspiratör i stora mått som ser det goda och i det lilla som finns att njuta av i varje ögonblick!