Helt plötsligt….

Helt plötsligt tar allt emot vad gäller skrivande här på bloggen! Och det är väldigt konstigt med tanke på att jag älskar att få skriva och dela med mig av min kunskap till Er läsare.

Mycket har hänt det senaste veckan. Både bra och mindre bra. Det har gjort att jag har reflekterat och vänt ut och in på mina inre stenar. För att utvecklas och inspireras till att göra något så följer det sig automatiskt att det som får mig att inspireras skall vara bra. Så passa bra att jag känner motivation till det jag gör.

Skrivarkursen känns mindre bra, där en deltagare framhålls framför andra. Förmodligen som något positivt och föredömligt för hur man kan göra saker på ett bra sätt. Ändå blir det att man urskiljer agnarna från vetet. Förra skrivarkursen var så mycket bättre! Där fick jag massor av inspiration och motivation. Skrivarkursens lärare ger positiva feedback men vill ju så klart att jag skall utvecklas och lära mig “tänka” rätt och göra rätt, vilket blir en förklaring av de uppgifter jag gör. Ändå känner jag att jag lär mig något om hur saker och ting skall vara och inte vara, så som jag tycker. Det ger mig bredare kunskap för jag tar till mig detta och lär mig mera. Men min inspiration och entusiasm är som bortblåst i detta.

Sedan vet jag inte hur jag känner för bloggportalen här. Jag upplever att jag inte får veta vad som sker i bloggportalen. Tanken var väl ändå att bloggportalen skulle ge oss gemenskap och sammanhållning. Ändå får jag en känsla av förändring! Som den känsloperson jag är så går jag alltid på min magkänsla och följer den intuitivt. Tack vare att jag har frågat så har jag fått svar vilket jag är tacksam för, men jag kan tycka att viss form av information bör ges till oss som finns i denna bloggportal. Och andra sidan så finns ju WordPress i egen regi som jag kan använda mig av om jag vill kliva av denna bloggportal. Tål att tänkas på.

Så helt plötsligt sker förändringar på insidan av mitt inre. Jag skalar av, värderar och funderar om vilka syften det finns och om allt bör följas?! Jag känner ännu mera att jag vill stå i min egna kraft, där jag är jag inifrån och ut. Det är viktigt att våga vara sig själv och att vara äkta i det man gör!

Jag har anpassat mig i många år och till viss del blivit medberoende som jag dessvärre inte kan gå in på. Men det har öppnat upp mina ögon mera för vem jag är och hur det kommer sig att jag har anpassat mig. Det har funnits stunder i livet då jag hela tiden varit den där omformbar och anpassningbar där jag tassat lite på tå för att inte vara jag. Det gör mig ledsen invärtes att inte få vara, bli sedd och få vara den form jag vill vara. Vill jag vara fyrkantig en dag eller två med den form som då är, så är det det som gäller. Men det här anpassande för att vara tillags för att platsa in i andras sammanhang är inte bra för någon. De andra vet inte vad jag tycker och vad jag står för, vilket gör allt betydligt tydligare och klarare att förhålla sig till. Samtidigt så blir det ju inte lika enkelt med mig om jag inte längre anpassar mig och de andra får acceptera den jag är. Det är alltid lätt att ha en foglig hund som gör det du ber om, men desto jobbigare om den ställer krav och ifrågasätter eller hur? Så är det ju för oss människor också.

 

Helt plötsligt känns det som att kliva ur garderoben och våga ta ställning till vem jag är. Även om jag älskar människor, djur och natur och att få vara kreativ som den känslomänniska jag är.

Så ett steg i taget, en fot före den andre…. steg för steg kommer jag framåt och med det växer också den tydlighet jag vill ha i mitt liv men också det jag skriver här.

Det är så otroligt mysigt då jag har blivit mormor. Det känns jättekonstigt att säga att jag har blivit mormor. Den känslan, stunden och ögonblicken jag är med min dotter och barnbarnet förblir mitt innersta. Inget jag kommer att publicera och skriva om i sociala medier. Det är mitt hjärta och jag vill ha det så!

 

Så plötsligt så händer det massor i mitt liv och just detta blogginlägget var nödvändigt att skriva där jag helt plötsligt blev fokus på ställningstagande, skala av, renodla och göra precis det som känns rätt i mitt hjärta.

 

Jag vill önska dig en fin måndag och en fin vecka! Var rädd om dig <3

Jag är en kvinna mitt i livet, som utvecklas och går framåt, tar lärdom på livets väg och ser det goda i allt som för mig framåt! Jag är livsinspiratör med den egna personliga utvecklingen och är konstnär i mitt skapande. Jag vill skriva böcker och jag vill fortsätta att utvecklas i mitt målande och fotograferande, i skapandes kraft! Jag ser att vi människor missar så mycket av det goda för att vi har haft eller har så bråttom och jag vill gärna visa vägen till den goda upptäckten :)

7 Comments


  1. 4 mars, 2019

    Först vill jag säga stort GRATTIS! att du blivit mormor. Sen att du skriver om hur du känner nu är väldigt strongt gjort av dig. Självklart kan man inte vara alla till lags hur mycket man än skulle vilja och gör man det så blir det ju som du skriver att man undertrycker sitt egna jag. Sen blir jag lite fundersam på vad är det som ha gjort att du känner som du gör för bloggportalen just nu. Jag hoppas att allt ska bli till det bättre och att du ska få må bra.

    Svara

    1. 5 mars, 2019

      Tack för gratulationen och för omtanken!

      Svara
  2. Mari
    5 mars, 2019

    Hej Tina.
    Jag har tänkt skriva länge till dig , du är en inspirationskälla. Just nu händer det så mycket i mitt liv, svåra beslut som jag har tagit så jag har inte hunnit med vare sig att jobba med Social Brand Lab eller något annat mer än mitt företag men snart så …. och då ska jag skriva till dig på riktigt. Kramar i massor /Mari – Fru T

    Svara

    1. 7 mars, 2019

      Åh tack Mari! Vad du glädjer mig med dina ord! Du gör verkligen min dag får jag säga <3 Så är livet att ibland hinner man inte med allt utan måste prioritera i livet. Då får det andra pausa medan man gör det som är prioriterat! Så gör vi alla och det är helt okej att göra så 😀 Sänder dig styrka, tid och paus för dig så att du själv känner att du hinner med i det du gör! Du gör så vackra ljus och allt får ha sin tid, likt ljuset du vet. Ljuset brinner inte för evigt utan till slut har ljusets veke brunnit upp och då får man börja på något nytt! Ett nytt ljus i en ny form,precis så är även livet. Allt gott till dig min vän! //Tina

      Svara
      1. Mari
        7 mars, 2019

        Tack/Mari

        Svara
  3. Carina
    7 mars, 2019

    Fina, kloka tankar du delger oss <3

    Svara

    1. 7 mars, 2019

      Tack vännen! 😊

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.